Äntligen tillbaka!
Jag vågade aldrig hoppas att kunna vara tillbaka i sadeln igen, aldrig på heltid. Jag trodde bara jag kunde rida någon gång ibland eller inte överhuvudtaget med tanke på hur dålig jag blev och tog sönder min egna hud. Det var så frustrerande och sjukt jobbigt att förlora hästarna. Jag förlorade inte bara underbara djur, en sport jag älskade, en hobby.. utan jag förlorade mig själv.
Så många gånger försökte vi, på alla sätt och vis, att jag skulle kunna komma tillbaka. Munskydd, att endast hoppa upp o rida, att ha hel mondering (munskydd, handskar etc.), testat sjukt många olika mediciner utan resultat. De fungerade någon vecka med munskydd men till slut gick de inte och jag gav upp. Någonstans på vägen sedan 2013 gav jag upp och när jag slutade 2015 trodde jag aldrig att de fanns en liten chans.
Försökte några gånger per år att rida, fram tills våren 2017, då slutade jag att ens försöka, vägrade gå inärheten av ett stall eller en häst. Löjligt, kanske men de gjorde för ont. På ca 1.5 år höll jag mig totalt isolerad från ridsporten, från allt jag älskade, av anledningen till att jag blev dålig. De gjorde så otroligt ont, och jag försökte hela tiden hitta andra hobbys. Åkte till Australien och började plugga, älskade de men samtidigt kände man sig så kluven och pga. en hel del packade jag väskorna och åkte hem, tar en paus ifrån pluggandet på obestämd tid.
2019 drog syrran med mig till stallet och jag red en ponny på ridskolan och de gick över förväntan. Så började ta lektioner igen, en dag i veckan till att börja med - mest för att se om de gick. De gick några gånger, typ 2 gånger sen var utslagen tillbaka, jobbigt med andning och kliande/irriterande hud. Syrran postade bilderna och en text på fb och fick tips om en allergi tablett som nog e relativt ny då jag provat allt möjligt utan framgång. Hade inte mycket förhoppningar om denna men tro de eller ej, jag jobbar idag med hästar på FULLTID! Endast 3 månader efter vi började att testa den nya medicinen, fantastiskt! Jag trodde ALDRIG att det vore möjligt att ha hästarna tillbaka i mitt liv.
2019 drog syrran med mig till stallet och jag red en ponny på ridskolan och de gick över förväntan. Så började ta lektioner igen, en dag i veckan till att börja med - mest för att se om de gick. De gick några gånger, typ 2 gånger sen var utslagen tillbaka, jobbigt med andning och kliande/irriterande hud. Syrran postade bilderna och en text på fb och fick tips om en allergi tablett som nog e relativt ny då jag provat allt möjligt utan framgång. Hade inte mycket förhoppningar om denna men tro de eller ej, jag jobbar idag med hästar på FULLTID! Endast 3 månader efter vi började att testa den nya medicinen, fantastiskt! Jag trodde ALDRIG att det vore möjligt att ha hästarna tillbaka i mitt liv.
Jag är officiellt tillbaka i sadeln, tillbaka i stallet. Och jag börjar hitta tillbaka till mig själv, till tjejen jag brukade vara, som älskade livet trots allt som skedde och hade skett. Som såg de positiva med att leva, som orkade kämpa mot depression och ångest.
Idag skrattar jag äkta skratt, jag ler ett äkta leende med tindrande ögon. Jag är taggad på framtiden, börjar göra planer och har börjat att leva. Jag är idag tacksam att jag lever, att jag ÄNTLIGEN fått mitt liv tillbaka. Jag är där jag hör hemma, i sadeln, i stallet. Ångesten finns fortfarande, liksom mina hjärnspöken men de blir lättare att hantera o behöver ej ta tabletterna för att lugna eller sova, vilket är sjukt underbart.
Idag skrattar jag äkta skratt, jag ler ett äkta leende med tindrande ögon. Jag är taggad på framtiden, börjar göra planer och har börjat att leva. Jag är idag tacksam att jag lever, att jag ÄNTLIGEN fått mitt liv tillbaka. Jag är där jag hör hemma, i sadeln, i stallet. Ångesten finns fortfarande, liksom mina hjärnspöken men de blir lättare att hantera o behöver ej ta tabletterna för att lugna eller sova, vilket är sjukt underbart.
Just nu är livet bra, jag trivs där jag är och älskar att vara omkring hästarna 24 timmar om dygnet. visst det är svårt, kämpigt men jag skulle inte ändra det för något som helst i världen. Det har och kommer alltid att vara hästarna som stal mitt hjärta som liten, som än idag håller sig fast. Och just nu är jag helt okay med det. Jag är så oändligt tacksam att jag fått mina älskade djur tillbaka och att jag börjar bli hel. Jag känner mig lugnare, mer taggad på livet.
Äntligen tillbaka där jag verkligen hör hemma 😍
// Mickaela
