ibland..
Skuldkänslor, panik, trötthet, smärta.. Jag vet inte längre vafan jag gör eller vad jag vill göra av med mitt liv längre. Jag tvekar, jag börjar bli osäker i mig själv igen. Jag börjar ställa mig frågan vafan gör jag här? Vad vill jag göra med mitt liv..
Jag saknar hästarna så otroligt mycket, snart 4 jädra månader utan dem och jag blir bara tokig.. Går inte en dag utan att jag tänker på dem, saknar allt. Alla uteritter, alla dressyrpass, alla hopp pass, alla ridturer över lag, alla timmar man lagt ner på hästarna ska bli rena och fina, alla mysstunder.. Jag saknar verkligen det..
Jag saknar hästarna så otroligt mycket, snart 4 jädra månader utan dem och jag blir bara tokig.. Går inte en dag utan att jag tänker på dem, saknar allt. Alla uteritter, alla dressyrpass, alla hopp pass, alla ridturer över lag, alla timmar man lagt ner på hästarna ska bli rena och fina, alla mysstunder.. Jag saknar verkligen det..
Snart 3 månader sedan allt på bussen påväg till sommarjobbet hände och jag tänker alldeles för mycket på det. Varje gång jag sätter mig på bussen kollar jag mig runt omkring, har hjärtat i halsgropen och vill av så snabbt de bara går och tankarna går tillbaka till den dagen. Jag är så otroligt ledsen för vad som hände med den mannen, önskar de fanns något jag kunde ha gjort mer.. Önskar jag kunde räddat honom... Jag önskar jag kunde reagerat tidigare, kanske de hade gjort en skillnad.. :(
Varje dag är något nytt. Försöker söka jobb, fundera ut vad jag vill ha ut av livet. Försöker hitta på saker för att inte tänka på att man saknar hästarna så mycket.. Ibland är livet allt annat än underbart att leva..
// Mickaela
