I miss this..
Jag saknar detta mer än ord kan beskriva, mer än någon någonsin kommer att förstå, redan efter så kort tid ifrån dem...
Det är så galet tomt utan dem i livet, dagarna när man inte jobbar saknar man dem ännu mer, för de var alltid på alla lediga dagar och timmar på dygnet som antagligen brukade spenderas i stallet med vännerna och hästarna eller i sadeln.. Dem var allt jag någonsin velat ha, allt man behövde för att må bra. De var allt jag någonsin önskat mig. Varenda plan och dröm man hade sedan man var liten, var alltid att vara tillsammans med dem och leva livet.. idag finns tyvärr inte de planerna eller drömmarna kvar längre..
Vissa dagar är lättare än andra men jag vet att komma tillbaka till dessa djuren just nu inte funkar, kanske aldrig igen.. Det är jobbigt att se och höra vännernas planer och drömmar med hästarna för jag brukade en gång ha samma plan.. Jag antar att jag saknar den säkra vägen, tryggheten som hästarna gav mig.. Ju mer jag försöker släppa taget om dessa fantastiska djuren och livet tillsammans med dem, ju osäkrare blir man för livet utanför.. livet utan dem är inte lika lätt som jag hade hoppats för jag blir ständigt påmind om livet med hästarna, mina älskade djur...
Vissa dagar är lättare än andra men jag vet att komma tillbaka till dessa djuren just nu inte funkar, kanske aldrig igen.. Det är jobbigt att se och höra vännernas planer och drömmar med hästarna för jag brukade en gång ha samma plan.. Jag antar att jag saknar den säkra vägen, tryggheten som hästarna gav mig.. Ju mer jag försöker släppa taget om dessa fantastiska djuren och livet tillsammans med dem, ju osäkrare blir man för livet utanför.. livet utan dem är inte lika lätt som jag hade hoppats för jag blir ständigt påmind om livet med hästarna, mina älskade djur...
// Mickaela
