Vem är jag egentligen?
Jag har aldrig riktigt passat in någonstans, mycket då jag alltid går min egna väg istället för att följa efter andra på deras banor, något som inte alltid varit så uppskattat då jag inte riktigt velat göra samma saker som alla andra. Jag har gått igenom ett helvete, något som jag inte ens önskar min värsta fiende, men trots detta står jag rak i ryggen och fortsätter att gå även om det än idag finns folk som gör allt för att trycka ner en. Jag har lärt mig vad som är rätt och fel, hur man ska behandla människor och hur man inte ska behandla folk och jag har lärt mig hur man ska släppa taget, skaka av sig allt och bara fortsätta att gå, oavsett hur mycket skit man än får kastat på sig.
Förr var jag otroligt blyg, vågade knappt säga något och vågade/klarade verkligen inte av att stå upp för mig själv eller vad jag tror på. Jag var väldigt tystlåten och reserverad under alla år i skolan, tack vore mobbningen. Men detta har gjort mig starkare på så många olika sätt, något som jag kommer till senare. Men i alla fall, jag har alltid varit rädd, rädd för människor, rädd för mig själv, rädd för att släppa hästarna som varit min livlina – allt jag drömt om och levt för, rädd för folk är trevliga, rädd för att det finns fina människor. Rädd för att det kanske inte varit mig det varit fel på.
Jag vet att jag har förändrats, otroligt mycket sedan hur jag var förut. Jag är stolt över den resa jag gjort och det är sjukt hur mycket en människa kan förändras, men jag vet att den förändring jag gjort varit för det bättre!
Idag är jag en vanlig 18 årig tjej som snart blir 19 år gammal som kämpat något enormt med att försöka passa in någonstans och komma ifrån mobbningen och att hitta sig själv. En tjej som brinner för att hjälpa andra människor, alla är lika mycket värda och alla förtjänar att må bra. Och jag kan med handen på hjärtat säga att jag kommit så otroligt långt under livets gång och jag är inte samma person som jag en gång varit. Jag är piggare, mår bättre, har blivit positivare och trevligare antar jag. Jag har blivit mer målmedveten och vet precis vad jag vill göra och när jag väl bestämmer mig för något så gör jag det, oavsett om det går bra eller inte. Jag hatar att ge upp, men om 66 dagar ger jag upp hästarna, som varit min räddning i många år, för att vandra vidare i livet. Jag har så mycket planer för framtiden som jag är redo att påbörja, även om det kommer bli otroligt jobbigt att lämna det enda liv man känt till bakom sig.
Jag är idag mer pratglad och har lättare för att prata med nya människor även om jag i en hel del fall är otroligt blyg och reserverad så går det framåt. Jag har hittat en stor del av mig själv under livets resa och svårigheter och jag har verkligen växt som person under åren som gått. Jag har börjat hitta mig själv mer och mer och jag vet idag hur jag vill vara som person, en som kan hjälpa andra människor på olika sätt, en bra människa som kanske kan inspirera andra människor som själva inte mår bra. Jag vill helt enkelt vara en bra människa som är glad, positiv och som kämpar för vad hon tror på.
Jag jobbar hela tiden med att förbättra mig själv, att komma vidare i livet och jag antar att detta är här många som jag en gång varit vänner med lämnar en och slutar prata med en för att jag idag kan stå upp för mig själv, fortsätta att gå trots att många gör allt för att trycka ner en. Jag vet att jag är starkare än jag en gång varit, jag vet idag att jag är värd ett bra liv, jag är inte värd de skit jag fått ta emot, jag förtjänade aldrig de slag, hot, all mobbnings skit jag fick ta emot under så många år. Det var aldrig mig det var fel på, det var inte jag som gjorde något fel bara för att jag försökte vara mig själv. Jag vet att jag inte alltid är den bästa människan men jag försöker och försöka duger. Jag är bra som jag är, även om jag oftast inte tror på det helt och hållet själv men jag vet i alla fall vem jag är och jag vet att jag en vacker dag kommer att ha hittat min plats i livet, där jag hör hemma och där jag verkligen kan bli accepterad för den jag verkligen är. Jag är inte den blyga tjejen alla tror att jag är, det finns så otroligt mycket bakom den fasaden som längtar att få visa sig. Jag hatar att jag är så otroligt osäker men jag har jobbat så otroligt hårt med mig själv att det börjar att ge reslutat, jag har gått ner i vikt, jag har gjort många förändringar i mitt liv, för det bättre! De förändringar jag har gjort är inte för dig, eller för alla andras skull, det är för min egna skull, för att jag försöker att hitta mig själv på alla sätt och vis och för att jag själv ska acceptera vem jag är, något jag har börjat att göra.
Är så otroligt glad för de fantastiskt fina vänner jag idag har som jag kan kalla ÄKTA vänner! Tack för att ni alltid finns här och stöttar en, betyder otroligt mycket! Ni är guld värda! <3
Den resa jag har gjort har varit extremt jobbig och svår och det har funnits så många dagar där jag velat ge upp allt. Men jag har rest mig upp och fortsatt att gå. Och jag vet att jag en vacker dag kommer att vara redo att visa världen vem jag egentligen är. Längtar verkligen tills den dagen kommer :D
