När världen har somnat..
När världen har somnat ligger jag i sängen och kan inte kan tänka klart. Tankarna flyger runt i huvudet, allt är bara snurrigt och inget "makes sense". Jag kan inte riktigt förklara det. Ord går inte att sätta på hur det känns när hjärtat slår
i hundra och tårarna hotar att rinna. Och varför vet jag inte heller. Jag vet inte vad som triggat igång denna episoden, och det är så otroligt jobbigt. Jag hatar depression och ångest av hela mitt hjärta, ingen förtjänar att må såhär, det är ett rent
helvete.
Det känns som tiden står stilla, som man håller på att drunkna och inget känns värt det. Att hålla på med hästar känns inte roligt längre, att andas o leva känns nästan inte värt det. Och jag orkar inte. Hela livet har jagbhafg dessa tankarna, dessa känslorna
utan att någon tagit en på allvar. Kom tillbaka när du försökt ta livet av dig, var ett av de svar jag fick för några år sedan när jag ringde och bad om hjälp. När jag var så nere på botten och inte ville leva me. Jag hade fått nog och orkar inte
mer. När jag trodde livet skulle bli bättre för alla andra om jag försvann ur deras liv.
Jag vet att jag inte är ensam om att känna såhär. Men ibland känns det så otroligt ensamt och ibland vill jag bara ge upp.
Och den senaste tiden har jag inte mått bra. Jag är nere på botten. Bägaren är full och rinner över. Tiden stannar inte och det gör inte livet heller, jag vet men ibland önskar jag det. Ibland önskar jag någon kunde få tiden att stanna, kunna se hur jag
mår bakom den masken jag alltid satt upp. Ibland önskar jag att jag kunde få hjälp, för jag vill egentligen leva, jag vill bara denna smärta och tankar ska försvinna. Jag vill må bra, jag vill mer ett äkta leende och jag vill leva. Jag vill bara fri..
jag vill vara glad och lycklig. Jag vill finna personen utan depression och ångesten, vem är jag då? Vem är jag egentligen?
Love,
Mickaela
