Liten uppdatering
wow.. Extremt dålig uppdatering har det varit här. Mycket som sker runt omkring i mitt liv just nu. Häst, jobb, umgås med människor jag tycker om och får mig att må bra, till brorsans bröllop som planeras och ska genomföras på lördag eftermiddag.
Hur går det med Lina?
Det går super med henne. Hon har fått sällskap av två andra och hon trivs otroligt bra. Börjar bygga upp musklerna i ryggen och kommit upp i hull. Hon är verkligen en annan häst. Totalt lugn och rolig i både hanteringen från marken och ridningen, även om hon har sina stunder. Vi har tagit massa skogsturer, dressyrpass, markarbete, longering och tömkörning - något jag upptäckt att hon älskar. Massa timmar med borstning och ompyssling. Jag abslut älskar lskar denna hästen mer och mer för varje dag som går. Utan henne vet jag inte om jag orkar med mina demoner i hjärnan. Dagar där ångesten och depressionen tar över, är tiden i stallet guld värd. Hon kan alltid få en att le, även när jag inte orkar.
Hur går det med depressionen och ångesten?
Det går rent åt helvete om jag ska vara ärlig, jag har varit allt för stressad med allt som händer runt omkring, men förhoppningsvis lugnar sig en del saker sig inom kort och jag hoppas demonerna i huvudet kan åtminstone lugna ner sig lite. Den senaste tiden har jag sagt att jag mår bra men huvudet snurrar varenda dag. Den senaste veckan har ångesten varit mindre och jag har känt mig bättre. Känt mig mer levande, fått mer tankar om att vilja leva och kämpa för att komma över denna sjukdom. Jag vet att den aldrig kommer att försvinna, att den alltid kommer vara en del av mig men jag vill bli starkare, jag vill våga lite på mig själv och andra igen.
Jag pratade med en fantastisk vän om just depression och ångest på facebook, på engelska, som var väldigt bra. Det gick över förväntan att prata om det och jag hoppas jag en dag kan hjälpa någon annan. Boken som skrivs ligger på paus då jag just nu behöver prioritera om.
Sociala biten?
Den jobbar vi på dagligen. haha! Jag har definitivt blivit bättre och modigare på så många plan men osäkerheten och blygheten finns fortfarande, men den har blivit mycket bättre. Alla runt omkring mig vet att jag inte är den lättaste att ha att göra med. Vissa dagar är jag så otroligt framåt och positiv, andra dagar vill jag bara dra täcket över huvudet och ligga kvar. Dagar där osäkerheten vinner, men vi jobbar på det varje dag. En dag i taget, är det bästa att göra.
Just ja, tävlade även för första gången i år, i stallets stallmästerskap i hoppning. Kom dessvärre utanför placering. Men super nöjd ändå. Skönt att vara tillbaka!*
Ett råd, ta det lugnt. Tillåt er själva att ta ett steg tillbaka och andras. För att komma på rätt bana igen. Livet är inte enkelt men det är värt att leva i längden. Det kanske inte känns så för stunden, men ge inte upp hoppet.
Love,
Mickaela
