Rest Easy My Love
Det är som att all tid bara plötsligt stannat. All kraft, glädje, hopp försvann i samma sekund orden lämnade min mun. Att se min lilla ängel somna in, att se han inte må bra, från ingenstans krossade mitt hjärta i miljontals bitar. Det har snart gått en vecka och jag vill fortfarande inte inse att han inte kommer att möta mig när jag kommer hem till Sverige igen. Han kommer aldrig mer att lägga sig på mig och somna, han kommer aldrig komma och lägga huvudet i min famn och inte lämna mig förrens jag lugnar mig från mina panik ångest attacker. Han har alltid, alltid vetat när jag var påväg att kollapsa innan jag ens insåg det själv. Han visste alltid hur han skulle göra för att jag skulle må bättre. Det krossade mig, att se honom så.. att se världens bästa bli så dålig.. att i löpet av 1h-2h sen vara borta.. Han har alltid varit min trygghet i livet, skälet jag fortfarande är här. Han och hästarna har räddat mitt liv. Det var han jag levde för när jag förlorade hästarna. Det har varit han och jag mot världen i nästan 8 år.. och nu är världens bästa, finaste, älskade vän borta och han kommer aldrig någonsin att komma hem igen.
Han kunde alltid, alltid få mig att le trots tårar som rann ner för kinderna. Han fick mig alltid att känna mig trygg, lugn.. Det är helt galet. Hur snabbt livet kan ändras. Jag är så glad jag var hemma.. att jag slapp det samtalet.. men samtidigt, de bilderna som nu jagar mig, krossar mig, totalt.
Han var mitt allt, Gibzon. Vad jag älskar dig. Aldrig har ett hus, stall, lägenhet känts såhär tomt. Rummet har aldrig känts tommare. Min säng har aldrig känts mer ensam. Mitt hjärta har aldrig gjort såhär ont. Du skulle med mig hit till Norge, jag behövde dig nära mig.. Men himlen behövde sin ängel tillbaka så du spred dina vingar och flög hem.
Jag är så tacksam för allt du gjort för mig. För all kärlek, glädje, lycka, hopp du gav mig från dag 1. Det har alltid varit vi sedan dag 1. Du har alltid, alltid gjort allt du kunnat för mig, du gav mig allt. Och jag vet inte hur jag ska klara mig utan dig. Men samtidigt vet jag att du har det bättre nu, att du är tillsammans med din bästa vän Jack igen. Hälsa honom från mig och ta hand om varandra igen.
Sedan du försvann har jag varit totalt lost. Jag är vilsen, ensam, trött.. Jag har ingen energi till något och hästarna och ridningen.. känns inte rätt. Jag är inte glad, ler knappt. I'm just numb. Alla säger de är bara en hund.. men nej, han var mer än en hund. Han var mitt allt. Mitt hjärta, mitt liv. Han betyder mer för mig än ord kan beskriva. Han tog en stor del av mig med sig när han lämnade denna jord. Och jag vet att jag aldrig blir samma människa igen.
Världens finaste, busigaste ängel. Vila i frid. Du är så älskad och så otroligt saknad ❤
Gibzon, 5 Februari 2012 - 27 Januari 2020
It so fucking hurts.. The bed and the house have never felt more empty... No more laying your head on my head, no more cuddles, no more kisses.. No more following me everywhere and sleeping on me every night.. That hurts.. I can’t sleep, the tears won’t stop falling. You were my rock.. my star, my little angel. You were the light in the dark.. my number one..💔😭💔
I love you, forever and always..
Love,
Mickaela
