mickaelapersson.webblogg.se

Förlåt för sent inlägg men den 17 Januari satt jag upp i sadeln igen. Efter att ha varit borta från all ridning eller ens ett stall på1.5 år hängde jag med syrran till ridskolan vi växt upp i och fick låna varsen häst eller i mitt fall, en liten ponny, vid namn Rosa.

 

Att göra stallsysslor är extremt avkopplande, men att sitta i sadeln var otroligt härligt! Finns inga ord som kan beskriva hur mycket jag har saknat det. Och hur gick det? Bättre än vi någonsin kunde tänka. Inga problem förutom andningen, men jag var otroligt förkyld just då också, men så jädra härligt! Ännu sitter ridningen i kroppen, man kan faktiskt fortfarande rida! Sitsen e rätt bra för att inte ha ridit ordentligt på 4 år.

Vi bestämde oss för att prova så varje måndag kväll ett tag framöver kommer jag att rida med på en lektion på ridskolan man växte upp i. Så i måndags, 21:e, red jag Santano, en häst som jag och syrran hjälpte till att rida innan han kom till ridskolan (han var en liten buse då) men han har fortfarande en liten räv bakom öronen har jag hört men så fin han har blivit. Det gick rätt bra att rida, jag har noll muskler kvar sedan jag slutade rida (i alla fall inte ridmuskler) så de måste byggas upp.

Vi red dressyr, mycket skänkelvikning, cerpentinbågar över medellinjen, volter etc. och mycket i nedsittning, vilket e rätt ansträngande när man inte ridit ordentigt på vad är det, 3.5 år nu. Juni 2015 slutade man, vilket snart är 4 år.. Men det var så roligt att kunna göra det man älskar, även om andningen e trög i mellanåt. Kroppen var lite irriterad och kliade på kvällen men dagen efter var det borta och inga urslag. 

 

Förhoppningsvis går detta bra, annars vet jag inte riktigt vad jag ska göra, om jag ska vara helt ärlig. 
Men att vara tillbaka i denna sport, även om det bara är en gång i veckan, är det fantastiskt, så underbart! Känns som man sakta hittar hem. 

 

// Mickaela