mickaelapersson.webblogg.se

Vem är personen bakom denna blogg egentligen?

Mitt namn är Mickaela Persson och jag är en tjej på 22 år. Just nu är jag på andra sidan jorden, i mitt drömland, dit jag flyttade 9 Juli 2018 för att påbörja studierna för att kunna bli Marin Biolog. Jag kommer från en stad i Skåne där jag bor med familjen ute på en gård. Jag har 5 syskon, en hund och två katter.  Jag har dock inte bara bott i Skåne utan flyttade till Kungsbacka för att studera på gymnasiet, till Skara för att jobba direkt efter studenten innan jag drog hem till Skåne igen. Har även bott ett tag i England och jobbat med hästar innan jag flyttade tillbaka till Skåne igen där jag åter igen bott fram tills jag drog till Australien. Kommer snart åka hemåt för lite ”sommarlov” haha, känns konstigt att säga det i och med att de kommer vara svin kallt hemma med vinter.. hm.. Tidsskillnaden och årstidsskillnad är jobbigt men brun har man blivit i denna värmen. 

Vem är då jag, bortsätt ifrån att jag nu studerar till att bli marin biolog? Jag är en ryttare, hästmänniska i grund och botten. Har sedan jag varit liten växt upp i stallet och på hästryggen och har älskat varje sekund. Började på ridskola när jag var 2,5/3 år gammal och har varit där nästan varje dag sedan dess. 2011 var jag med om en allvarlig ridolycka som kunde kostat mig livet, överlevde och satt upp i sadeln 3 månader senare som om inget hade hänt. Olyckan var inte rolig och det tog hårt på familjen men kärleken för hästarna växte sig bara starkare under de månaderna utan dem, 3 månader var en evighet. 2013 började jag få problem med hälsan i närheten av hästarna, gick varken att sitta i sadeln eller vara i stallet utan att knappt kunna andas, utslag etc. så tvingades sluta. Tog 6 månader, sedan var jag tillbaka i sadeln, det gick inte att vara utan dem. Så jag fortsatte med hästarna och drömmarna om att bli hoppryttare och hästskötare etc. Men den underbara saga tog slut 5 Juni 2015, över 3 år sedan. Livet som ryttare tog slut där och då. Har suttit på några unghästar och hjälp ägarna med dem sedan dess, men det är mer än 1.4 månader sedan jag satt på en häst senast. Innan dess var det också ett år. Första året utan hästarna satt jag i sadeln 1 gång och försökte hålla mig borta från allt som har med hästarna att göra. Drogs tillbaka gång på gång igen. Jag saknar det livet, mer än ord kan beskriva och jag hoppas läkarna en dag kan komma på vad det är som e fel så jag kan få dem tillbaka i mitt liv igen. 

Kärleken till dessa djur, har alltid varit stark, jag har verkligen allt att tacka dem. Utan dem skulle jag inte varit där jag är idag. Utan dem hade jag aldrig klarat av mobbningen som började när jag var 6 år och slutade samma dag som jag tog studenten, 5 Juni 2015, som 19 åring. Hästarna var verkligen mina änglar, stallet var och är, eller rättare sagt det kommer alltid vara min fristad, där jag kan vara mig själv utan att bli dömd. Deras trygghet och kärlek gav en styrka, stallet gav en en fristad där man kunde koppla bort allt som hände i skolan, glömma alla hårda ord och slag. Friheten som hästarna gav en under alla år, går inte att beskriva med ord, är så tacksam för dem och det kommer jag alltid vara.

Utöver hästarna är jag en livräddare, eller var. Har inte jobbat som livräddare sedan 2015, blev dock uttagen 2016/2017 till havslivräddare utbildningen på Tylösand i Halmstad. Dock fick jag tacka nej, av olika anledningar, men mest p.g.a. skador och hälsa.

Förutom intresset för hästar och livräddning älskar jag verkligen att skriva. Jag skriver egna böcker, ingen som är utgiven ännu, men kanske en dag. 2012 när jag slutade 9:an fick jag ett stipendium i författarskap, vilket jag aldrig ens hade på kartan och trodde inte mina texter/noveller etc. var så bra, men tydligen gjorde de en skillnad och betydde något för någon. Har sedan den dagen jobbat med en självbiografi som jag skriver om och om, är nog något på över 1000 gången jag skrivit om den boken, en dag kanske den blir bra. Det är en jobbig bok att skriva och handlar mycket om ett liv som mobbad, känslorna, hur man kämpar vidare när man kommit ”ur”, även om man ärligt, egentligen aldrig gör det för såren e alltid där. I alla fall, det är en bok jag kämpar med att få klart, en dag! 

Jag älskar även att hjälpa människor och hoppas en dag kunna hjälpa människor med mina böcker men också kanske en dag komma ut och föreläsa, är en dröm jag haft under många år. Vem vet, en dag kanske den blir sann?

Bortsätt ifrån allt detta älskar jag även att fotografera/filma och har min egna youtube channel där jag lägger upp mycket video som jag redigerar och fixar ihop. Älskar verkligen det och är en bra tidsfördrivning och man har verkligen minnen för livet! Just nu fotograferar jag med min systemkamera (som egentligen är min syster men som jag på något vänster tagit över sedan något år tillbaka), använder den också för en hel del filming, men skaffade en GoPro Black Hero 6 som är vattentät ner till 10m innan jag flyttade till Australien och har sedan dess skaffat ett skydd som jag att jag numera kan ha den ner till 40m djup.

Med min kamera i handen älskar jag att vara ute och resa, älskar att flyga och upptäcka nya ställen, har varit på fantastiska ställen sedan jag för första gången satt i ett flygplan 2015 (var första gången i Polen 2012 på en klassresa och har varit i Danmark miljontals gånger under alla år och älskar det). Sedan första flygturen 2015 har jag varit 3 gånger i England, en två veckor lång resa till Los Angeles och San Diego i USA 2016, resa till Paris och Disney Land i Frankrike 2018 samt Australien 2018 med en mellan landning i Qatar.. Snart blir det att komma hem och 2019 bär det vidare mot Hawaii där jag kommer att fortsätta min utbildning till att bli Marin Biolog. 

Planerna för framtiden är att fortsätta min utbildning till att bli en marin biolog och kanske kunna göra en liten skillnad i världen en dag. Ta mitt dyker cert och kunna film under vatten och fortsätta med mitt skrivande, ge ut böcker och fortsätta med fotografering/filmer. Kanske en dag kunna ta upp både livräddningen och ett liv tillsammans med hästarna igen. Och såklart resa runt och upptäcka världen mer!

 

Något ni vill jag ska skriva här eller något ni vill veta?

Kramar,

Mickaela